Nu nalkas våren och jag känner plötsligt inte lika mycket för att sitta inne och fota prylar.

Det får bli en rundtur i trädgården istället. Bara sådär.



Jag misstänker att höstens prydnadskål och ljung har gjort sitt? Krafterna verkar ha ebbat ut. För gott. Mot komposten och vidare till handelsträdgård inom en inte alltför avlägsen framtid alltså.



Våra magnolior har skjutit ut små ulliga videkissar. Vackra nu. Magiska när de blommar ut tidigt på våren. Lummiga när grönskan tar över deras kvistar på sommaren. Högt älskade!



Det fantastiskt vackra Tree of Heaven som står mellan oss och våra grannar. Mörkt roströda "blommor" som nu ser svarta ut mot vårhimmeln.



Sagaforms ljuslykta i grönt och brunt glas har utstått det ofrivilliga året-runt-testet med bravur. Den har klarat även vintern på grund av glömska. Hänger i äppelträdet redo att lysa upp varma sommarnätter.
Ska bara tömma bort vattnet först. När det tinat....



Vårbygget är på gång. Det bankar och smäller. Sågas och borras. Det underbaraste ljuden av alla jämte fågelkvittret på våren. Människorna vaknar till liv. Vi upptäcker att vi faktiskt har grannar runtomkring. Vi har knappt sett varandra sen i höstas. Men nu pysslas det redan vilt utanför husen i. Förbereds för sommarliv. Härligt!
Vi ska få en fin utbyggnad på huset. Den provisoriska tralltrappen som stått ett par år och nästan kändes permanent är nu riven. För första gången i vårt snart 11-åriga gemensamma liv ska vi få vara ägare till en rymlig och välplanerad ingång/hall. Den arean har alltid inneburit kaos för oss. Även i våra tidigare boenden. Ett kaos som bara växt med varje barn. Men vi har varit tålmodiga. Planerat och förberett för ett projekt i taget. Ingen idé att stressa upp sig. Var sak kommer på plats när tiden är rätt.
Nu har vi tagit in proffsig hjälp. Att göra precis allt själv....det är en sannerligen dum idé när man som vi köpt "det fulaste huset på hela gatan"-projekt (den då tolvåriga dotterns kommentar). Det var nog sant. De första åren fick vi inte ett enda påskkärringbesök. Ungarna i området knackade på varenda hus. Utom vårt. Som de tittade misstänksamt på och utan tvekan snabbt sprang förbi. De trodde nog Hans och Gretas häxa bodde här.
Det har hänt lite sen dess. Sen några år vågar de knacka på och snart är det dags igen.